Hyfsad start på melodifestivalperioden

Av: FREDRIK SAWESTÅHL

I går var det så äntligen dags för den av i princip alla i Sverige så hett emotsedda första deltävlingen av Melodifestivalen 2010. Nu väntar härliga veckor av kitsch, musik och livlig debatt om fenomenet Melodifestivalen innan vi hittat en ny vinnare som vi är övertygade om kommer att frälsa hela Europa i Eurovision finalen i Oslo i maj.

Första deltävlingen från Fjällräven Center (hockeyarenan) i Örnsköldsvik var en rakt igenom bra produktion. Inledningsscenen där man tydligt spelade på allas våra fördomar om Dolph Lundgren var skön och alla tre programledarna gjorde sitt jobb. Timingen när det gäller lustigheter från Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer blir naturligtvis bättre när de blivit varmare i kläderna men det finns ingen anledning att vara kritisk mot gårdagens insats. Dolph var rakt igenom en riktigt kul bekantskap. Christer Björkmans lilla scen där han pratade om Poltava och Moskva och annat var bara tramsigt. Shownumret med Perelli, Nanne och Sonja Aldén en riktig höjdare.

När det gäller tävlingen så är jag nöjd med att helt rätt låtar gick till finalen i Globen, dessvärre gick fel låtar till andra chansen.

Några ord om bidragen i nummerordning

1 – Unstoppable med Ola

Jag får ju erkänna att jag är svag för den här typen av musik (fast det är kanske ingen större hemlighet). Professionellt, bra och med högt driv. Den återkommande mellansekvensen med bara pianot var strålande, helt enkelt strålande. Ett bra val till Globen.

2 – A place to stay med Jenny Silver

Hennes kläder var kanske bland det mer smaklösa som setts till i festivalen på år och dag och låten var trist, händelsefattig. Funkar nog som bakgrundsmusik på radion när man jobbar men lockar inte fram någon större röstningsglädje – väntat resultat utanför finalfältet.

3 – You’re making me hot-hot-hot med Linda Pritchard.

En riktigt bra låt med bra driv och klar hitpotential. Snyggt levererad dessutom. Jag associerade direkt till en del av de bidrag som Ukraina och Grekland med stor framgång tävlat med i Eurovision de senaste fem-sex åren. Tydligen begrep de telefonerande tittarna inte det – den här låten borde åtminstone fått en andra chans om några veckor.

4 – Road Salt med Pain of Salvation

Detta är bara ett stort frågetecken. När låten tog slut satt nog inte bara jag och fortfarande undrade när det eventuellt skulle komma en refräng – svaret var att den aldrig kom. Det hände ingenting, absolut ingenting. Helt klart trist och blekt. Undrar dessutom varför bandet var på scenen när de inget gjorde. Hur den gick vidare är ett mysterium. Inte kul någonstans.

5 – The Savoiur med Anders Ekborg

Måste medge att jag var lite skeptisk till idén med Ekborg i Melodifestivalen. Men jag har ändrat mig. Han var bra och låten var dessutom både intressant och trevlig liksom scenshowen också var. I min värld hade den här låten gott kunnat få en andra chans också.

6 – I did it for love med Jessica Andersson

Jessica Andersson sjöng bra och visst finns det alltid plats för pampiga ballader i den här tävlingen. Tyvärr kändes det ändå som att de andra alternativen i tävlingen var något vassare och att det i kommande deltävlingar kommer ballader som slår den här ganska stort.

7 – Singel med Frispråkarn

Att recensera det här bidraget är enkelt, det räcker med ett ord. NEJ!!!! Vi är nog många, många tusen i det här landet som unisont vill vädja till Christer Björkman att sluta med den här typen av experiment i Melodifestivalen. Det är helt fel!

8 – Keep on Walking med Salem Al Fakir

Inte illa alls. Riktigt bra låt och snyggt framförd av kvällens största artist. Att låten flög rakt till Globen redan i första omgången var ingen skräll.